Här visar vi en estetisk behandling som utförts nyligen, och beskriver den steg för steg med bilder. Estetik inom tandvården är inte bara tänder, det är också proportioner. Längden och bredden på tänderna, och även tandköttet och hur det ramar in tänderna. Helhetsintrycket. Vi människor är väldigt bra på att uppfatta små differenser undermedvetet. När någon har ett extra vackert leende lägger vi märke till det.

Patienten är en kvinna i trettioårsåldern som önskar bättre estetik efter tandreglering och blekning av sina tänder. Hon upplever att ena framtanden är för kort och att det kan se bättre ut. Tanden ligger också djupare än granntanden.

Bild 1: Det första steget i behandlingen är en bedömning av den estetiska zonen och göra upp en plan för kommande insats. Framtanden till vänster i bild är kortare än den högra, så här planerar vi att förlänga tanden. Först kommer vi att anpassa tandköttets kontur ovanför tanden så att tanden förlängs. Därefter är det fortfarande 1 mm skillnad i längd, vilket löses genom att förlänga tanden. Vi kommer att lägga till kompositmaterial på tandens nedre del så att framtänderna blir jämnlånga. Utmaningen blir då att få färgtonerna att stämma exakt.
Det är vanligt att man måste slipa in bettet för att skapa utrymme för eventuell tandersättning, så att inte slutresultatet blir för högt för bettet. Slipningen görs också för att anpassa bettet till att möta underkäken på ett bra och symmetriskt sätt.

Bild 2: Nu är det dags för lite kirurgi. Tandköttet behöver en ny kontur runt tanden och det åstadkoms genom att kirurgiskt avlägsna lagom mycket så att symmetri nås i förhållande till granntanden. Ett litet ingrepp som skapar ett bättre helhetsintryck.
Vi passar samtidigt på att frigöra överläppens rörelse genom att släppa på den lilla senan till överläppen som fäster där såret syns, ovanligt långt ner i tandköttet. Nu blir leendet friare.

Efter ca 2 veckors läkningstid är det så dags att förlänga tanden så den blir jämnlång och jämnhög med granntanden. Utrymmet skapas genom att bettet slipas in och nya kontaktpunkter mellan över- och underkäken nås. Sedan är det dags för tandläkaren att mixa fram rätt nyans och applicera rätt mängd nytt material på tanden. Ringen på bild 4 nedan visar var på den vänstra tanden materialet har lagts. Här valdes komposit av flera skäl.

I det här fallet har vi valt kompositmaterial, då patienten har en mycket ljus grundfärg och att materialet endast ska läggas på nedre del av tanden (vid skäret). I detta fall är det svårt att estetiskt nå målet med porslin.
– Materialet som läggs till kan vara av porslin eller vara ett modernt kompositmaterial, det vill säga ett plastmaterial med rätt egenskaper, säger tandläkare Gert Oxby. Det viktiga är att få nyansen helt rätt på det nya materialet, så det stämmer överens med granntanden. Ögat är väldigt känsligt för att uppfatta nyanser. Nyanserna går att arbeta fram i båda materialen, men porslin påverkas också av hur det fångar ljuset, så kompositen är lite mer förutsägbar att få rätt nyans i.

– En annan stor fördel med kompositen är att man inte behöver slipa bort något av emaljen för att fästa materialet, som man måste göra med porslinet. Tanden slipper förlora material och är intakt under kompositen. Skulle behov uppstå kan kompositen tas bort och tanden är orörd under.

Kompositmaterialet har utvecklats fantastiskt fint det senaste decenniet och har god hållfasthet. Numera limmas de inte på, utan etsas fast genom att emaljen tillfälligt luckras upp och ger god fästyta. Det gör att kompositen även är slagtålig.

Vi avslutar med patientens leende som sig bör 🙂 och tackar för att du läst hela artikeln. Vi återkommer med fler behandlingscase så småningom.